Förra helgen vågade jag mig ut promenad, knäet har känts starkare och starkare. För att vara på den säkra sidan, höll jag mig på den relativt jämna stigen som ledde först över platt ljunglandskap och sedan in i ekskogen. Ändå var mitt knä supertrött i kvällningen, en timme i mycket långsam takt var tydligen alltför länge än så länge. 
Mitt i skogen, Whithall Common, hittade jag hus som tagna ur Morden i Midsommer. Vem får bo där, tänkte jag. Senare sa en kollega att det får de som är miljardärer. Och det kan jag tänka mig. Vill man ha tyst och lugnt i det här landet så kostar det på. Inget för gemene man. Vi får nöja oss med att vi får lov att promenera förbi de fina husen utan att bli ivägsjasade.
Mitt i skogen fanns även en inhägnad park av något slag, med välklippta gräsmattor, en liten sjö samt mindre stenmonument. Och givetvis med en stor "Private" skylt väl synlig. Ibland tänker jag att det är konstigt att britterna inte gör uppror mot allt detta privata ägande som inskränker på det allt mer krympande allmänna. Men jag antar att århundraden av underlåtelse har satt sina spår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar