Jobbigt jobb

Men sinneslugnet varade inte så länge. Tillbaka på jobbet går jag sysslolös och stör mig på chefernas inkompetens att ta hand om sina anställda, office politics, och min tjutande dator. Och Martin sa nåt om att Stella inte skulle befunnit sig på toaletten på övervåningen (jag antar att detta var för att dörren har en manssymbol), jag sa att det finns en separat manstoalett där nere och att den här uppe väl kan vara mixad, varpå Martin säger "Mixed, don't even get me started", och jag blir irriterad för att jag vet att han har nåt dumt resonemang om jämlikhet, nåt som visar att han fått det hela om bakfoten. Om jag bara kunde distansera mig från allt det här, men allt som gäller orättvisor ock 'kvinnofrågor' nu får mig att skjuta agg och känna ilskan bubbla. Kanske för att jag tycker att jag inte kan få dessa människor att inse vad det handlar om. Men mest för att dessa typer tillåts sprida sin muntliga skit överallt. Genom att inte säga ifrån accepterar vi deras uppförande passivt, och deras språk och uppförande genererar en feedback loop som påverkar vad andra människor säger och gör, ad infinitum, det är enklaste Neurolingvistisk programmering! Och jag känner mig ensam i min kamp och undrar ibland om det är mig det är fel på fast jag vet att det inte är det.