Jag tittar på en dokumentär av journalisten Sharmeen Obaid-Chinoy som rest till Afganistan för att se hur det går för kvinnorna efter Talibanerna kördes bort. Precis som man hört står det inte så bra till. Visst, de kan plugga och jobba nu, men har du ingen man som skyddar dig (fader, broder eller husband) behandlas du som avskräde. Kvinnor som blivit änkor efter krigen har inget annat sätt att försörja sig och sina barn än att tigga på gatorna, men män som går förbi de tiggande kvinnorna ropar skällsord. Kvinnor är andra klassens invånare helt enkelt, utan något socialt skyddsnät. Västvärlden tror att situationen förbättras märkvärt men Sharmeen säger:"The liberation of Afghan women is largely theoretical; it was naive to think that the country could be transformed quickly, when the oppression of women was the consequences of centuries of tribal and cultural practice - not the sole invention of the Taliban."
Men dokumentären visar även bilder från en skola där unga flickor springer omkring i lek på skolgården, luften ljuder av deras skratt. Det är ju så det ska vara. Tyvärr smolkas historien av att enbart pojkarna har klassrum, flickorna får studera utomhus...
Man undrar när män först kom på att de skulle vara mer värda än kvinnor. Och hur de kunde med att börja trycka ner mödrarna till deras barn, deras framtid, världens framtid!!? Helt absurt! Och att detta fortgår i Väst, där jag är, på mitt jobb till och med. Helt otroligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar