Häromdagen satte jag på radion och hamnade mitt i en mycket bra radiodokumentär på BBC Radio 4, "Disappearing Art of the Mix Tape":"Broadcaster and journalist David Quantick celebrates the home-produced compilation cassette, a disappearing art form in an age when music can be readily downloaded. Contributors include novelist Iain Banks and poet Simon Armitage. A professor of medieval history recalls how he sustained a 30-year friendship with an HMV store manager by exchanging tapes every month. Elbow's Guy Garvey explains how his sister Becky inspired his musical career with the many cassettes she compiled for him."
Jag kommer ihåg hur viktigt det var med en bra början och ett bra slut på varje kassettsida; hur viktigt det var att hela låten var med och inte klipptes av då bandet tog slut; att bara använda pausknappen inte stoppknappen eftersom man då fick knäppljud mellan låtarna; att det kändes som att jag bara var tvungen att utbilda folk i musik, bredda deras vyer. Kanske var det där lärarbanan tog sin början. I programmet tas det upp hur viktigt själva valet av kassettmärke var, som att chrome gav för mycket knäppljud mellan låtarna, och att TDK hade ett par extra minuter per sida. Så avancerad vad aldrig jag måste jag medge, även om jag aldrig köpte de biligaste banden. Jag vill dock minnas att chromebanden alltid hade lite dovare ljud, och föredrog vanliga band med klart ljud.
Lyssna här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar