Kommer ni ihåg mitt inlägg om Alice Kettle och symaskinen? Här är resultatet av utställningen över förra sommaren - ett säkert tjugo meter långt tygstycke som numera pryder en långvägg på Winchesters bibliotek. Tydligen ska figurerna på tyget återspegla historiska händelser i stadens historia men det där gick mig lite över huvudet.Bibliotek förresten, numera heter det Discovery Centre, antagligen för att de skaffat fler datorer plus internet efter den långvariga ombyggnaden och renoveringen. Det är en ganska cool byggnad faktiskt med moderna interiörer i ett 1800-talsskal. Speciellt gillar jag att bokhyllorna har text på kortsidorna så att man lätt hittar till det ämne man behöver när man står i rundeln vid ingången. Fast jag ser ju givetvis en stor nackdel med denna design - vad gör de när boksamlingen växer och det behövs mer än en hylla för ett visst ämne? Nåt annat mitt öga för detaljer lade märke till var att även om det ser coolt ut nu med en interiör helt i vitt (från bord och hyllor till samlingssal och golvet på toaletterna) så kommer det ganska snabbt att se grådaskigt smutsigt ut. På ett sätt som gör att man inte vill nudda några ytor. Varför tänkte inte arkitekterna på en sådan långsiktigt viktig sak?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar