Sista helgen i Winchester gick jag omkring i stan och tittade på saker jag inte haft tid att titta närmare på tidigare. Som huset ovan. Det fick mig att le varje dag när jag körde förbi på väg hem från jobbet, men jag hade aldrig rört vid det. Det gör mig glad för att det ser ut som att det ätit för mycket och behöver släppa ut på svångremmen. Trottoaren utanför är extremt smal och det känns nästan som att huset vill knuffa ut en i gatan!
Fint gammalt hus utan ett enda rakt hörn.
I huset ovan gömmer sig en kvarn som fortfarande används och i butiken till vänster säljer de mjölet dyrt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar