Bergochdalbanan

Det har varit mycket trassel i huvudet på sistone. Jag har sagt upp mig på jobbet samt sagt upp mitt boende i Winch, vilket föregicks av timslånga panikattacker dagarna innan då jag tänkte att jag kanske gör fel i att säga upp mig och börja jobba på ett mer osäkert och mindre välbetalt jobb. Och dessutom i samma veva flytta till en liten håla på landet som inte ens har egen butik eller pub, jag som är van vid storstadens brus. Men tillslut stålsatte jag mig och tog ett snack med chefen. Det är inte roligt att säga upp sig, fast att jag borde vara glad att jag ska sluta jobba där och är på väg till en ny spännande utmaning. Men istället gnagde det i magen: Vad gör jag? Vad kan det här få för konsekvenser? Varför kan inte mitt liv levas med silversked i mun och som på ett bananskal? Varför är jag över huvud taget kvar i det här struntlandet där jag aldrig funnit mig till rätta eller känt mig hemma? Ska jag inte egentligen bara flytta hem och inte oroa mig för framtida karriären i fäderneslandet utan bara ta det som det kommer? Leap and the safety net will appear, som Christina sms:ade.

Typ en timme efter samtalet med min chef hittade jag en jobbannons på Arbetsförmedlingens hemsida, ett jobb som jag hållit utkik efter väldigt länge och bara i mina drömmar kunde tänka mig kunde faktiskt existera utan att jag behöver skapa det själv, och dessutom med folk jag känner och respekterar. Langade iväg ett mejl, och senare ett ansökningsbrev och vips bokades intervju på kontoret i Solna. Mycket spännande men också skrämmande för det går lite för fort. Kanske flyttar jag till Sverige i slutet av januari istället för till en liten stuga på landet i Dorset. Jag hoppas på det.

Jag tror det handlar om ÖDET, det är inte meningen att jag skall vara här längre. Men hur får jag hem alla mina grejor? Hur säljer jag bilen? Och hur förhalar man kontraktsskrivande med jobbet och huset i Dorset utan att för dens skull stå helt utan om jag inte får jobbet i Stockholm? Det är detta som är bergochdalbanan, eller kanske snarare jonglerandet, och det gör mig galen.