Myten om Mars och Venus

Jag läser en bok av Deborah Cameron, professor i språk och kommunikation vid Oxford University. The Myth of Mars and Venus slår hål på myten om män och kvinnors språkliga olikheter i all den litteratur som förevigar idén att män och kvinnor på grund av sina biologiska olikheter aldrig kan kommunicera ordentligt. Äntligen, säger jag! Litteratur som John Gray's Men are from Mars and Women from Venus kallas ofta "psychobabble" för att det är en lightversion av vad en riktig forskare skulle kunna frambringa, och är såpass generell att alla kan känna igen sig och därför tycka att det de läser måste vara hela sanningen. (Märkligt nog har enbart en recensent av denna litteraturen påpekat att Gray själv verkar komma från Uranus!) Mars/Venus-litteraturen är oerhört nedlåtande mot män, som beskrivs som mobbare, småbarn eller neandertalare som sitter och surar i sina grottor. En manlig författare har till och med kallat sin bok If Men Could Talk. Om det fanns en bok som hette If Women Could Think skulle den givetvis genast fördömas. Så varför går män med på att jämställas med Lassie ("hm, vänta, jag tror han försöker säga något")? Enligt Cameron ser myten ut såhär:

1. Language and comunication matter more to women than to men; women talk more than
men.
2. Women are more verbally skilled than men.
3. Men's goals in using language tend to be instrumental - about getting things done - whereas
women's tend to be interpersonal communication - about making connections to other people.
Men talk more about things and facts, whereas women talk more about people, relationships
and feelings.
4. Men's way of using language is more competitive, reflecting their general interest in aqcuiring
and maintaining status; women's use of language is cooperative, reflecting their preference
for equality and harmony. Because of this, men's style of communication also tends to be
more direct and less polite than women's.
5. These differences routinely lead to 'miscommunication' between the sexes, with each sex
misinterpreting the other's intentions. This causes problems in contexts where men and
women regularly interact, and especially in heterosexual relationships.

De flesta psychobabble-böcker säger att vår attityd till dessa skillnader borde vara tolerans och ömsesidig respekt. Att vi borde tänka att män och kvinnor är "different but equal". Ja, vem är inte för tolerans och respekt? Men som Cameron påpekar:

"'Different but equal', however, has a less than liberal history. Applied to racial groups, it was part of the official ideology of South African apartheid; applied to women, it was an argument popular in the nineteenth century with anti-suffragists who espoused the doctrine of 'separate spheres'. That doctrine held that each sex had its proper sphere of activity and influence: men should exercise authority in the public sphere of politics, government, trade, and the professions, while deferring to the authority of women in the private sphere of the home. Giving women the right to vote alongside men would disrupt the natural order, thrusting women into men's sphere and diminishing the contribution they made in their own. One problem with this argument is that just calling two spheres equal does not make them so."

Enligt en del av stereotyplitteraturen sägs det att det finns en naturlig arbetsuppdelning, att män bygger, designar, förklarar och bestämmer saker medan kvinnor utför servicearbete och tar hand om andras behov. Det går nästan som en röd tråd genom Mars/Venus-litteraturen att kvinnor är speciellt begåvade med att kunna samarbeta, rapportera och kommunicera på ett empatiskt vis. Män däremot har inte samma begåvning, de har svårt att uttrycka sig, de är känslomässigt outvecklade, okänsliga och aggressiva. En del män verkar ha upptäckt at det kan ha sin fördel att vara klassad som inkompetent, speciellt när det handlar om hushållsarbete eller att uttrycka sig verbalt (även om Cameron pekar på att det flesta antalet studier i ämnet visar att män pratar mer än kvinnor). Men som Cameron påpekar så handlar inte förhållandet mellan könen enbart om olikheter, utan även om makt.

"The long-standing expectaion that women will serve and care for others is not unrelated to their position as 'the second sex'. But in the universe of Mars and Venus, the fact that we (still) live in a male-dominated society - a society in which the sexes are unequal as well as different - is like an elephant in the room that everyone pretends not to notice. Some writers concede that inequalities exist, but present these as the unfortunate result of our failure to 'value diversity'. If we could learn to understand our differences and show proper respect for one another, unfairness would disappear. But when we introduce power into the equation, an alternative possibility suggests itself. Rather than being treated unequally because they are different, men and women may become different because they are treated unequally."

Cameron försöker inte i sin bok neka till att det finns olikheter mellan könen, eller föreslå att folk inte borde vara intresserade i dessa olikheter. Målet är att separera fakta från myt, bevis från anekdot och förnuftiga slutsatser från spekulativa och svepande generaliseringar. Det är detta som gör boken väldigt intressant, den gräver djupare och finner mer sofistikerade sätt att tänka på män och kvinnor, deras likheter och olikheter. Mars/Venus-litteraturen har inte mycket att tillföra, den är primitiv och reduktiv, den både överdriver olikheterna och förenklar anledningen till dem.