Mitt Jobb

Såhär är det på mitt jobb på en måndag morgon:

Vid typ 9.30 är alla grabbarna inne i rummet bredvid mitt, rummet där de 4 som utför trädinspektioner dagarna i ända har sina skrivbord (inklusive "porrkillarna"), med stängd dörr. Stängd dörr till det rummet händer väldigt sällan så är den stängd pågår det nästan alltid nåt fuffens därinne. Jag behöver information från en av killarna därinne, men står utanför den stängda dörren ett tag för jag känner mig lite svag inför vad jag vet kommer att hända. Genom dörren hör man skratt och ståhej. Tillslut öppnar jag dörren och kliver på, varpå det blir helt tyst i rummet och killarna tittar på varandra eller ner i golvet med skeva leenden på läpparna. Jag VET att de stängt dörren för att kunna snacka om sånt de vet de inte får prata om på jobbet, så att jag inte kan höra det. Jag känner mig oerhört olustig när jag kommer in i en sån situation, som att det är mitt fel att de måste stänga dörren för att kunna snacka om sånt de kunde snacka fritt om innan jag kom till denna arbetsplatsen, fast att det är kvinnoförnedrande, objektifierande och highly offensive. Som att det är mig det är fel på. Som i "en måste bort" från Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter. Och denna känslan omsluter mig som en kall, blöt filt och förföljer mig under dagen, den går inte att bli av med.