Jag blev kär i norra Norfolk redan 2005 när jag hälsade på Imogen i Happisburgh på kusten. Eller hade hon redan flyttat in hos Ethan i lilla byn Corpusty? Det spelar ingen roll. Jag blev kär i den stora, vida himlen, tystnaden, folktomheten, havet, landsvägarna. Och jag återvänder gång på gång utan att riktigt veta om jag är 100% välkommen. Men jag vill gärna tro att jag är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar