...bytte jag ut de fula/äckliga operationstejpbitarna mot fina vita vattentäta små bandageklisterlappar. Det undre ihopsydda såret ser ju inte så imponerande ut men förhoppningsvis läker det fint och försvinner tillslut. Men duscha benet får jag inte förrän tio dagar efter op, så jag får fortsätta titta på hårstråna som växer och känna mig som huvudpersonen i Sylvia Plaths "The Bell Jar". Säkert nyttigt på något ännu oförklarligt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar