Utflykt till kyrkogårn

Jag tog en tur till Brookwood Cemetary, norra Europas största krigskyrkogård enligt min kollega Paul. Det var inte därför jag gjorde denna plats till mitt utflyktsmål, givetvis handlade det mest om träden, som jag skymtat bortom stenmuren då jag kört förbi på väg till eller från the supermarket. Klockan var 17.30, det var folktomt, tyst, sorgset, upprymmande och vackert.

Jag har aldrig tidigare sett en allé planterad med tallar. Det är fint, jag älskar tallar, speciellt ljudet från kronorna i vinden. Får mig att tänka på Bohuslän.






Fastnade för den här gravstenen för bilderna i huvudet den gav mig. Vanligtvis brukar det stå att si och så har "passed away", men den här personen spred ut sina vingar och for iväg. Fint.

Engelska kyrkogårdar är så olika de svenska jag varit/jobbat på. Så ovårdade och försjunkna i glömska. Ibland är det deppigt att se, men här kändes det vackert nostalgiskt.

Inte bara människor finner sista vilan här verkar det som.

Fin Wellingtonia, Sequoiadendron giganteum. Hoppas den får stå och växa i tusen år och bli stor och fet och mäktig.

Tjusiga former med Wellingtonian och Libanoncedern.

Stötte på en svensk avdelning av kyrkogården, riktigt gammal visade det sig, med äldsta graven (som jag kunde se) från mitten av 1700-talet.





"Älskade kära sov godt"

Det passade mitt sinneslag denna lördagskvällning att läsa liknande ord på gravar, och tänka på kärleken hos de som begravt de sina, och på alla de saker som är större än jag själv.