Irritation

Här är något som irriterar mig nästan dagligen:

De brittiska artighetstitlarna Miss, Mrs och Ms. I ett samhälle där lagar förbjuder frågor om kön och ålder vid till exempel anställningsintervjuer, är det nästan alltid obligatoriskt att kryssa för vilken sorts kvinna man är. Det spelar ingen roll vilken sorts formulär det handlar om. Eller när man bokar tid hos frissan: "Is it Miss or Mrs?" Jag undrar: varför skall jag definieras utifrån min relation till en man? Ibland försöker jag säga att det spelar väl ingen roll, men då säger de att nej vi kan inte processa dig om du inte ger oss informationen vi behöver. För en tidsbokning!? För att köpa en bok på nätet?! För att få ta ut medicin på apoteket?!

En del av mina kolleger, som är i 50-årsåldern och jobbar med administration, säger att det ligger status i att kunna kalla sig Mrs. Jag säger okej, och bryr mig inte om att ifrågasätta, för de slår oftast bara dövörat till och vill inte ha förändring.

Ms tillkom på 70/80-talet som ett neutralt alternativ för de som inte vill vara Miss eller Mrs, men i det dagliga livet innebär en Ms en krånglig kvinna, antagligen frigid, most likely lesbian. Och fast att jag inte är den som drar mig för att röra runt lite i grytan med sociala konventioner, tar det mig emot att använda Ms, kanske för att jag skäms för att vara singel och för att förkroppsliga den bilden folk har om 30-nånting singelkvinnor ("måste ju va nåt fel på'råm"). Så jag ger mig, och kryssar Miss. Och känner att jag sviker mig själv varje gång det sker.